Sverige och Finland – två udda fåglar i EU:s skogs­politik

Med enorma skogstillgångar, en mäktig industri och en stark äganderätt finns det många likheter mellan Sverige och Finland. Dessutom särskiljer vi oss från övriga EU. Nils Torvalds, finlandssvensk EU-parlamentariker, förklarar vad det är som gör att vi sticker ut och varför beslut från EU kan verka märkliga ur ett svenskt-finskt perspektiv.

Sverige och Finland är två av de mest skogsrika länderna i EU, vars medlemmar har ett högst varierande skogsinnehav: Slovenien är till exempel till 60 procent täckt av skog, för Finland och Sverige uppgår den siffran till 70 procent medan motsvarande andel för till exempel Nederländerna endast är 8,9 procent.

– Sverige och Finland är utpräglade skogsländer med en stark äganderätt och en lång tradition av ett rationellt skogsbruk. Avkastningen från skogen har skapat det svenska och finska välståndet och är en integrerad del av vår politik och ekonomi. Det finns inga andra länder som är så beroende av sina skogar som oss, och som använt dem på ett så mångsidigt sätt. Detta gör att idéer och lagstiftning i EU om vad skogen ska användas till ofta krockar med vår verklighet, säger Nils Torvalds, Europaparlamentariker för Svenska folkpartiet i Finland.

Olika skogar – olika biodiversitet

Nils Torvalds har arbetat i Europaparlamentet sedan 2012, och envetet kämpat för de finländska skogarna, skogskunnandet och skogsbruket. Men han får ofta kämpa i motvind, menar han.

– Finland och Sverige ses som ganska besvärliga när det gäller skogsfrågor i EU. Men vår värld ser annorlunda ut än de flesta andra medlemsländers och vi måste stå på oss. Vi står för störst andel skog, och våra skogar skiljer sig jämfört med andra länders betydligt äldre lövskogar. Detta betyder att biodiversiteten i våra skogar ser annorlunda ut än i den mellaneuropeiska lövskogen. När man lagstiftar kring klimat- och miljöfrågor borde man beakta olika former av skog och biodiversitet – men det görs inte i EU idag.

Andra likheter mellan Sverige och Finland är den nationella skogspolitiken i respektive land som präglas av en ansvarstagande förvaltning – något som också gör oss annorlunda i EU.

– Den finska och svenska förvaltningstraditionen är stark. Inom skogsbruket gör vi ofta mer än vad som förväntas, då vi ser ett värde i att sköta om och förvalta vår skog på ett hållbart och rationellt sätt. Den här inställningen finns inte riktigt på samma sätt i andra länder. Äganderätten är svagare och skogen har aldrig haft samma historiska betydelse som för oss. Det gör att många länder har en sämre där man är mer benägen att ta genvägar. Konsekvensen blir att vi som redan gör mest får ytterligare krav på oss när det kommer ny lagstiftning som innebär skärpta krav för alla EU-medlemmar.

Ojämn fördelning av bördan

Nils Torvalds berättar att synen på skogen som i första hand ett kollager istället för en grön produktionsresurs återkommer i många EU-dokument. Han menar att det finns en tendens i EU att inte vilja göra undantag, att lagstiftningen ska vara lika för alla länder, trots att förutsättningarna ser olika ut. I EU:s miljösatsning ”gröna given” och i Parisavtalet har man kommit överens om att alla har ett gemensamt ansvar för både klimat och miljö och att gemensamma mål behövs – men att hitta en nivå för gemensam lagstiftning när alla EU-länder ser så pass olika ut blir skevt, menar han.

– När det gäller förslag om att bevara en allt större andel skog för att minska koldioxidutsläppen ska alla länder bidra procentuellt utefter skogstillgångar och BNP. Detta innebär att skogsrika länder som Sverige och Finland får ta en mycket större del än andra länder, säger han och fortsätter:

– Det blir en väldigt ojämn fördelning av bördan. Kombinationen hög BNP och mycket skog gör att vi i Finland och Sverige pressas hårdare, trots att andra borde göra mer. Slutresultatet kan bli att vi tvingas öka kolinlagringen i skogen, i praktiken minska på avverkningarna, samtidigt som andra medlemsländer fortsätter elda gas, kol och olja i sina pannor.

Hur kan skogsbruket påverkas av dessa EU-beslut?

– Skulle EU begränsa Sveriges och Finlands användning av skogsresurser får det konsekvenser för den ekonomiska tillväxten, arbetstillfällen i skogsnäringen och möjligheten att producera biobaserade produkter från skogen – vilket i sin tur skulle sakta ned den gröna omställningen och utfasningen av fossila bränslen. Jag håller med om att vi behöver skydda skog, men vilken skog som ska skyddas beslutar vi bäst om i våra respektive länder utifrån lokal kunskap och lokala förutsättningar.

Text: Therese Johansson