Så minskar du risken för framtida granbark­borreangrepp

Efter flera år av omfattande angrepp från granbarkborre har många skogsägare haft fullt upp med att hantera skador i sina skogar. Men hur kommer man i gång med ett aktivt skogsbruk nu när angreppen har minskat? Björn Enström, förvaltare på Skogssällskapet i Värmland, delar med sig av erfarenheter och råd.

Värmeböljan under sommaren 2018 slog hårt mot landets skogar. Det var då som många av de senaste årens angrepp av granbarkborre i Götaland och Svealand startade, vilket ledde till stora skador och kämpiga år för många skogsägare. Björn Enström arbetar som förvaltare på Skogssällskapet i Karlstad. Han hjälper allt från privatpersoner till kommuner i skogsfrågor – och under de senaste åren har en liten skalbagge om några millimeter haft en märkbar inverkan på hans arbetsvardag.

– Många av våra kunders skogar drabbades av granbarkborreutbrotten. I början var det små grupper av träd som angreps, men spridningen ökade sedan under några år och på vissa ställen där barkborreangreppen var som värst blev man tvungen att avverka hela bestånd, berättar han.

Minska risken för skador och spridning

För Björn Enström och hans kollegor har arbetet kopplat till granbarkborren bland annat handlat om att minska risken för skador och spridning genom så kallad ”sök och plock”. Metoden innebär att man inspekterar skogen för att sedan avverka och transportera bort nyangripna granar. Men många gånger har det inte varit tillräckligt, utan slutat med att man behövt avverka hela bestånd och vissa fall även angränsade bestånd. För att få en bättre överblick över angreppen har de också använt sig av drönarbilder i allt större utsträckning och av digitala riskkartor som Björn Enström menar stämmer förvånansvärt bra. Deras arbete har även inneburit att forsla bort virke och ved och att hitta en så bra avsättning som möjligt för det angripna virket.

– Periodvis har det varit ett hektiskt arbete. Tiden efter att granbarkborren svärmar och lämnar spår efter sig, till att träd och virkesvärden behöver räddas är kort. Det kan röra sig om veckor där stora arealer med stora ekonomiska värden riskerar att försvinna om man inte är med.

Varmare klimat ger en högre risk för framtida angrepp

De stora angreppen är över för den här gången. Men med tanke på klimatförändringarna tyder mycket på att vi kommer att få ett varmare och torrare klimat, vilket gör att det finns en stor risk för utbrott även framöver. Därför är det viktigt att se framåt och komma i gång med en mer aktiv skogsskötsel.

– Det är tydligt att vi idag, till skillnad från tidigare, behöver göra en del förändringar i skogen för att den ska bli mer motståndskraftig framöver. Vi behöver även tänka på att sprida riskerna och blanda upp de rena granbestånden med tall och lövskog. En del kunder har exempelvis visat intresse för att plantera lärk, som är ett snabbväxande trädslag. Vi har också en del att lära av Finland som har en lång tradition av att plantera björk.

Förutom att satsa på ett varierat skogsbruk – hur bör man som skogsägare agera efter granbarkborren?

– Att arbeta med ståndortsanpassning – det vill säga att se till att man har rätt trädslag på rätt plats – är kanske det allra viktigaste framåt. Vi vet att stressade granar är mindre motståndskraftiga, exempelvis mot granbarkborren, och därför ska de inte planteras på för torr mark, säger Björn Enström

Även om granen inte ska planteras där det är för torrt, så bör den inte heller tvingas ut i blöt mark, menar han. Det är också bra att se till att rensa diken så att träden inte har det för blött om rötterna.

– Kort sagt så ska tallen vara på de torrraste markerna, granen på mellanmarkerna medan lövbestånden bör fokuseras på de mer fuktiga områdena.

Att vara aktiv i sin skog handlar förstås också om att röja och gallra i tid. Och ett tips för att säkerställa att man har en frisk och växande skog är enligt Björn Enström att gå ut i den och kontrollera hur träden växer med hjälp av tillväxtborr.

Man bör inte lita blint på skogsbruksplan och skogsstrategi, utan också kontrollera hur träden växer i verkligheten. Det gäller särskilt bestånd av medelålders gran som eventuellt står på en något felaktig mark. Utifrån resultatet kan man göra åtgärder för att skogen ska må bättre eller avverka om det är ett äldre, eller till och med medelålders bestånd, som slutat växa.

Text; Linda Fritiofsson